Den virvlade runt och viskade att här har jag det bra, så här ska det vara.

Livet flöt förbi med skratt, tårar, äventyr och allt annat som vänskapen hör till.

Sedan kom vintern, en isande kall vinter och allt vände.

Vad hände med dig? Och vart tog du vägen?

Du gick din väg och vände ryggen åt mig.

Lämnade mig ensam kvar. 

Men jag är värd så mycket mer än en sån som du.

Nu har jag äntligen lärt mig att inte bry mig.

Och framförallt så har jag glömt dig.

Aldrig ska du komma in i livet igen, även om du hänger kvar i ett litet band.

Jag är inte glad för det men det är något jag får leva med.

(Inte så snygg, tokig och omotiverad bild!)